Heart rate variability, HRV, är en term inom kardiologin för det normala tillståndet att två hjärtslag efter varandra aldrig riktigt exakt är identiska, utan skiljer sig åt i kraft, tid och längd. HRV är normalt, till skillnad från arytmier där variationen mellan pulsslagen är uppenbart avvikande och är ett patologiskt tillstånd.

HRV påverkas av allmäntillståndet, och regleras fysiologiskt av autonoma nervsystemet. Autonoma nervsystemet är alltid aktivt, men blir exalterat eller undertryckt av olika normala och onormala tillstånd. En vältränad person har stort HRV i vila, medan HRV sjunker under ansträngning. En arbetspuls har därför ofta mindre HRV än en vilopuls. Personer som är stressade, äldre och sjuka har mindre HRV i vila.

Vid misstanke om att autonoma nervsystemet inte fungerar tillfredsställande, brukar man studera HRV med EKG. Hjärtslagens variation kommer att visa på ett överaktivt sympatiskt nervsystem eller ett dysfunktionellt parasympatiskt nervsystem, och därmed vara ett tecken på hur väl någon kan anpassa sig till stress. En person med exalterat sympatiskt nervsystem kommer att ha lägre HRV vid EKG. En människas HRV varierar normalt sett mest mellan in- och utandning.^[1]

Alltför stor HRV kan sägas känneteckna arytmier. Men också motsatsen, ett ovanligt lågt HRV, är ett patologiskt tecken, och antyder en ökad risk att dö i hjärt- och kärlsjukdomar.^[